Fusket med extra virgin

Bakom etiketten extra virgin döljer sig ofta något helt annat. Många oljor som säljs som finaste kvalitet skulle aldrig klara kraven för extra jungfru olivolja.

Extra virgin olivolja betraktas som en av världens mest hälsosamma livsmedel. Den ska vara kallpressad, naturlig och utan defekter – men verkligheten på marknaden ser ofta annorlunda ut. Tester visar att en stor andel av de oljor som säljs som “extra virgin” inte håller måttet. I Livsmedelsverkets kontroll av 21 produkter i Sverige underkändes hela 17 av olivoljorna. De saknade antingen den fruktighet, låga syrahalt eller renhet som krävs för att oljan ska få bära beteckningen.

Vad krävs egentligen?

För att en olivolja ska få kallas extra virgin, eller extra jungfruolja, måste den pressas mekaniskt under 27 grader – så kallad kallpressning – utan kemiska medel eller värme. Syrahalten ska vara under 0,8 procent och oljan måste klara en sensorisk bedömning där den ska vara fruktig och fri från smakdefekter. Det är dessa krav som gör extra virgin till en skyddad kvalitetsklass inom EU.

Varför fuskar man?

Anledningen är enkel: pengar. När oliver pressas under högre temperatur frigörs mer olja ur samma mängd frukt, ibland upp till 30 procent mer. Det gör processen billigare och snabbare men försämrar smaken och förstör viktiga antioxidanter. Vissa producenter blandar även ut sin olja med raffinerad eller importerad olja av lägre kvalitet. På ytan ser den likadan ut – men den saknar både smakdjupet och de hälsofrämjande egenskaperna.

Hur avslöjar man fusk?

Färg säger inte allt. En extra virgin olja kan vara både grön och gyllengul beroende på olivsort och skördetid. Det som avslöjar kvaliteten är doft och smak: en äkta extra jungfruolja ska vara frisk, fruktig och lätt pepprig, utan spår av vinäger, jord eller metall. En gammal eller oxiderad olja tappar sin lyster och får en trött gulbrun ton.

Ärlighet från olivlund till flaska

Fusket inom olivoljeindustrin har gjort det svårare för konsumenter att veta vad de faktiskt köper. Därför är spårbarhet och analysbevis avgörande. De oljor Dion Trading AB importerar från Grekland, bland annat från Ermionis och Melasoil, är laboratorietestade, sensoriskt bedömda och uppfyller EU:s krav för extra virgin olivolja. Varje flaska kan spåras tillbaka till gården där oliverna odlats och pressats – utan genvägar, utan blandningar.

När en olivolja produceras med respekt för hantverket behöver den inga som helst marknadsföringstrick. Den talar för sig själv i smaken. Och i en tid då så många flaskor bär en etikett de inte förtjänar är det just den smaken som gör hela skillnaden.

Källor: Livsmedelsverket, Aktavara, UC Davis Olive Center, FoodNavigator, Olive Oil Times, EU-förordning 2568/91.